Den här bilden av Kuriska Näset har vi inte tagit själva, det är en sattelibild hämtad från nätet. Den visar tydligt den smala landtunga eller sandrevel som sträcker sig från fastlandet i den ryska exklaven Kaliningrad i söder och upp mot den litauiska staden Klaipeda. Den totala längden är nära 100 km, bredden variarar från knappt 400 m till 3,8 km. Utloppet till Östersjön vid Klaipeda i norr är ett par hundra meter brett. Vattnet mellan näset och fasta landet kallas Kuriska Haffet och är grunt och nästan sött. Flera floder, framför allt den stora Nemunas (Njemen, Memel) tömmer sig i haffet. (Haff är en tysk benämning på en instängd havsvik.) Kuriska Näset är det största i sitt slag men inte unikt. Liknande formationener finns längs hela Östersjöns sydkust. Ta en titt på kartan!

Den västra sidan av näset är en enda lång sandstrand, en badstrand av ofattbara dimensioner. Tyvärr är den politiska situationen i dag sådan, att reveln delas på mitten av gränsen mellan Litauen och Ryssland, och gränser mot Ryssland är inget att bara promenera igenom. Bevakningen är sträng och tester rekommenderas inte!
I många hundra år var Kuriska Näset en del av Tyskland men efter II:a VK ändrades de flesta gränser i Centrala & Östra Europa och näset delades.
Den största orten på näset är Nida. På den tyska tiden hette den Nidden och där köpte Thomas Mann ett sommarhus för nobellprispengarna han fick 1929.

De högsta sanddynerna finns nära Nida. de är mer än 70 m höga! Sidan i vindriktningen, den västra, är flack men den östra i lä är mycket brant. Dynerna vandrar och under århundradenas lopp har hela byar begravts av sanden. Bilden visar en av de högsta dynerna och människorna och skogen ger ett grepp om proportionerna.
I bakgrunden skymtar det fasta landet och ger en aning om haffets storlek. Det är en förunderlig känsla att stå uppe på de höga dynerna och se hav på båda sidor och en landtunga som förlorar sig i fjärran åt både norr och söder.

Korskullen ligger ca 15 km norr om staden Siauliai. Mängden kors är alldeles överväldigande! Totalt sägs de vara mellan en och två miljoner, från flera meter höga till bara någon centimeter.
Korskullens ursprung förlorar sig i historiens dunkel. Den är nämnd i text på 1600-talet men är säkerligen äldre än så. Litauen var det europeiska land som sist kristnades. Officielt tog Litauens härskare kristendomen 1385 och sedan dröjde det givetsvis lång tid innan den nya tron silade ner i folklagren. Viktigt för alla nordeuropeiska länder är att först med kristnandet kom skriftspråket som gjorde det möjligt för människorna att beskriva sig själva och därför är Litauens äldre historia skriven av andra, främst polska och tyska krönikörer.

En översiktsbild av Korskullen i morgonens släpljus. Det är tidiga morgnar på våra resor! :-)
Under den sovjetiska tiden förstördes korskullen vid flera tillfällen. Det var inte Korset som skulle tillbedjas, det var Hammaren och Skäran! Men de litauer som trodde på en bättre värld byggde modigt och trotsigt upp den igen och igen med risk för fängelse och deportation. Efter frigörelsen har korskullen växt i accelerande tempo. Nu är viktigt för ens status att ha sitt kors på kullen. Riktig fart tog det efter att förre påven, Johannes Paulus II, besökte kullen. Vid den nyanlagda stora parkeringen finns i dag affärer som säljer fabrikstillverkade kors i alla upptänkliga storlekar.

En unik men nödvändig förbudsskylt! Så gott som samtliga kors är av trä, många torkade av väder och vind och lättantända som fnöske. Ett oförsiktigt placerat ljus kunde snabbt sätta hela kullen i brand. Eld använder också av den sovjetiska säkerhetstjänsten KGB för att förstöra Korskullen och dess kristna budskap.